Idag är det release för ljudboken av min debut. Inläsaren Veronica Kurba har gjort ett fantastiskt jobb med en över arton timmar långa inläsningen. Jag följer förstås debatten om ljudboken som pågår i Sverige och omvärlden. Som så ofta annars präglas debatten av överdrifter, enligt mig. Ljudboken utmålas som både litteraturens räddning och dess undergång. De som tycker om ljudböcker hävdar att litteraturen kan nå ut till många fler och de som inte tycker om ljudboken hävdar att vi till slut kommer att sluta läsa. Jag anser själv att ljudboken har många fördelar. Forskningen visar att många unga män lyssnar på ljudboken – en grupp som i övrigt läser väldigt lite. Många människor tar också del av berättelser medan de gör något annat. De kanske inte skulle finna tiden att läsa samma berättelse. Och ljudboken kan förstås leda intresset vidare till annan litteratur. Det är slutligen en konstform i sig att läsa in en bok på ett dramatiskt och intresseväckande sätt. Att lyssna på en berättelse är en helt annan upplevelse än att läsa. Man kanske kan jämföra med spoken word, poetry slam och liknande, där det uttalade ordet står i centrum. Men samtidigt föredrar jag personligen den klassiska pappersboken. Och vi får inte heller glömma att läsningen ökar ordförrådet och den språkliga förmågan på ett sätt som ljudboken inte gör.
