Det vore intressant att någon gång höra politikerna diskutera ideologier. Istället utgår debatten idag från en blockuppdelning, som ibland gör att de viktiga frågorna inte får utrymme. Jag vill till exempel höra Reinfeldt förklara hur Moderaterna ser på sin (övergivna?) kombination av värdekonservatism och nyliberalism. Jonas Sjöstedt kallar sig socialist, men gör Stefan Löfven det?
Jag tycker personligen inte det finns något parti eller ideologi som har alla svar. Jag plockar gärna det bästa från olika ideologier. Åtminstone för tillfället – man kan ju ändra sig imorgon när man vet mer. Jag kan alltså tänka mig att rösta på alla – och ingen. Detta är en hållning inspirerad av Ingemar Hedenius, som menade att alla helhetssyner var intellektuellt ohederliga.
När det kommer till kultur är jag konservativ. Jag anser att man måste lära sig om historien för att förstå sin samtid och för att kunna blicka framåt. Jag anser också att viss kultur är bättre än annan (det blir långt ifrån oavgjort om man ställer Shelley vs Greider eller Brontë vs Sveland) och att politikens uppgift är att sprida kulturarvet. Kulturvänsterns idéer om relativism och amatörism leder ingen vart om man har ett bildningsideal som mål.
När det kommer till livsstilar är jag liberal. Jag har svårt för de konservativas och socialisternas åsikter om hur vi ska leva. De lägger sig i för mycket. Den ena kanten vill att vi ska leva i kärnfamilj – den andra verkar ibland tycka att vi blir bättre människor av att bo i kollektiv. Jag tycker politikerna ska låta alla göra vad de vill i privatlivet – det har politiken inte med att göra. Politiken bör också utgå från individen – inte gruppidentiteter (som kön, läggning, etnicitet med mera). Konservativa och socialister tror dessutom att vi inte kan tänka själva när det gäller alkohol, spel och andra saker.
När det kommer till frågor som ekonomi och organisation är jag socialist. Varken socialliberaler eller socialkonservativa är enligt min mening tillräckligt progressiva. Jag tycker vi ska ha ett gediget, påkostat trygghetssystem. Människor som av olika anledningar är resurssvaga eller har svårt att fatta beslut – barn, äldre, sjuka – ska ha samma möjligheter till utbildning, vård med mera. Jag tycker också att vi ska höja lönerna avsevärt för dem som utför arbete – inte för dem som bara passivt förvaltar eller äger. Socialismen är också kanske idag den enda ideologin som tar djurrättsfrågor på allvar.
Så frågan är vem jag ska rösta på? Man får ju inte rösta på alla. Att inte rösta på någon är inte heller aktuellt.
“Jag anser att man måste lära sig om historien för att förstå sin samtid och för att kunna blicka framåt.”Låter som en marxistisk syn på kulturen snarare än konservativ. Läs Louis Althusser och Terry Eagleton
Ja i den mån de är medvetna om vad som driver dem. Viljan att tex konsumera är – tror jag – skapad i en kontext där människor vill avancera i den sociala statustrappan.
Problemet med resonemanget är ju att sådär kan man hålla på in absurdum – och det insåg väl han Hedenius. Min gamla filosofilärare hade för övrigt samma inställning till heltäckande förklaringsmodeller, varför denne fick tokbryt när en av hans kollegor bjöd in Sven Wollter att föreläsa om demokrati…
Hegels anspråk på att förklara hela historien som en uppgörelse mellan slav/herre, under/överklass eller vad man nu vill kalla det, är måhända lite vulgär. Hegel vill, precis som en del mindre trovärdiga feminister, inordna all mänsklig aktivetet under denna kamp (eller under könet i det andra fallet). Jag gissar nog att den stora majoriteten människor drivs och påverkas av andra faktorer. När människor i väst kämpar för att ha råd med en ny platt-tv och ergonomiska arbetsplatser (eller att dricka årgångsviner) sker det nog inte utifrån en klassanalys…
Fast jag anser nog att kultur och livsstilar skapas i kontexter som i allt väsentligt styrs av ägandeförhållanden – och det gäller ju även motreaktioner (som att bo i kollektiv och lira i amatöristiska proggband) vilka också är en del av kapitalismen.
Jag tror nog att Marx hegelianska historiedialektik är något på spåren, vilket ju också innebär att till exempel böghatande på Kuba beror på dess ekonomiska struktur (och på katolska kyrkan!) samt ger en delförklaring till högerextremismens utbredning i Östeuropa…
Lite väl marxistiskt (och nyliberalt) att påstå att pengar styr vilka böcker man läser, hur man lever i förhållanden med mera…
Ekonomin styr ju såväl livsstil som kultur, varför svaret på frågan torde vara uppenbart; så rött det går…
Tack. Ordnat.
Åååterigen: Löfven……………:)